ADHD

Vad är ADHD?

ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder), som på svenska brukar benämnas hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning debuterar i barndomen. Huvudsymptomen vid ADHD är ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. Det innebär att en person med ADHD har svårt att själv reglera och kontrollera sin uppmärksamhet, att koncentrera sig på uppgifter under en längre tid, att anpassa sin aktivitetsnivå till en viss situation och att inte direkt reagera på sina impulser.

Många barn med ADHD kommer att fortsätta att ha symptom i vuxen ålder, även om deras motoriska överaktivitet har en tendens att minska med åldern. ADHD hos ett barn påverkar inte bara barnet, utan också de människor som finns i närmiljön, som familjemedlemmar, kamrater och lärare. Att ha ADHD medför svårigheter att klara situationer i det dagliga livet. För många barn med ADHD blir deras problem särskilt tydliga i skolan genom att de har svårt att sitta still, att koncentrera sig på arbetsuppgifterna, att acceptera krav, att arbeta i grupp och att utveckla och bevara kamratrelationer. Förutom stora svårigheter med att lyckas med skolarbetet leder detta ofta till negativa reaktioner från omgivningen.

I Norden används också begreppet DAMP (Deficits in attention, motor control and perception). Barn och ungdomar med DAMP har förutom problem med uppmärksamhet och aktivitetskontroll (dvs. ADHD) även problem med motorik och perception.

Hur diagnostiserar man ADHD?

Det finns två diagnossystem, DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) och ICD-10 (International Classification of Diseases) som används parallellt. DSM-IV är den manual som används mest inom psykiatrisk forskning och klinisk verksamhet såväl i Sverige som internationellt. För att diagnosen ADHD enligt DSM-IV skall vara uppfylld krävs att minst sex av kriterierna inom något av områdena ouppmärksamhet eller hyperaktivitet/impulsivitet skall ha varit uppfyllda under minst sex månader. Symtomen eller problem ska också ha varit av en sådan svårighetsgrad som man inte förväntar sig utifrån ålder och utvecklingsnivå.

Vissa funktionshindrande symptom skall ha funnits före sju års ålder och måste föreligga inom minst två områden t.ex. i skolan eller på arbetet och i hemmet. Det måste finnas klara belägg för kliniskt signifikant funktionsnedsättning socialt eller i arbete eller i studier. Symptomen förekommer inte enbart i samband med någon genomgripande störning i utvecklingen och förklaras inte bättre av någon annan psykisk störning

Ouppmärksamhet
• är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbete, yrkesliv eller andra aktiviteter
• har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller lekar
• verkar ofta inte lyssna på direkt tilltal
• följer ofta inte givna instruktioner och misslyckas med att genomföra skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (beror inte på trots eller på att personen inte förstår instruktionerna)
• har ofta svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter
• undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver mental uthållighet (t.ex. skolarbete eller läxor)
• tappar ofta bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter (t.ex. leksaker, läxmaterial, pennor, böcker eller verktyg)
• är ofta lättdistraherad av yttre stimuli
• är ofta glömsk i det dagliga livet

Hyperaktivitet:
• har ofta svårt att vara stilla med händer eller fötter eller kan inte sitta still
• lämnar ofta sin plats i klassrummet eller i andra situationer där personen förväntas sitta kvar på sin plats en längre stund
• springer ofta omkring, klänger eller klättrar mer än vad som anses lämpligt för situationen (hos ungdomar och vuxna kan det vara begränsat till en subjektiv känsla av rastlöshet)
• har ofta svårt att leka eller utöva fritidsaktiviteter lugnt och stilla
• verkar ofta vara ”på språng” eller ”gå på högvarv”
• pratar ofta överdrivet mycket

Impulsivitet:
• kastar ofta ur sig svar på frågor innan frågeställaren pratat färdigt
• har ofta svårt vänta på sin tur
• avbryter eller inkräktar ofta på andra (t.ex. kastar sig in i andras samtal eller lekar)

Som många andra psykiatriska diagnoser kan inte ADHD diagnostiseras enbart med hjälp av något specifikt test eller medicinsk undersökning. Den som utreder måste istället genom intervjuer och observationer kartlägga om de symptom eller beteenden som definierar funktionsstörningen finns hos patienten. För att få en så fullständig bild som möjligt av individens sätt att fungera skall detta kompletteras med information från andra i närmiljön, t.ex. från barnets lärare. I utredningen måste man också värdera om det finns andra orsaker till ouppmärksamhet och/eller överaktivt beteende, samt undersöka om personen har någon samsjuklighet/komorbiditet. Efter en utredning där man klarlagt att ett barn har ADHD bör såväl familj som skola erbjudas olika former av stödåtgärder. I de fall sådana åtgärder inte fungerar tillfredställande kan medicinering bli aktuell.

DAMP och ADHD

DAMP och ADHD är neuropsykiatriska funktionshinder. Det innebär att vissa av hjärnans funktioner har bristande förmåga.
DAMP och ADHD är alltså biologiskt betingat och orsakas av funktionsstörningar på hjärnan som uppkommit under fosterstadiet, förlossningen eller spädbarnsåren. Det kan också vara ärftligt.

DAMP (Deficit in Attention, Motor control and Perception)
Dysfunktion (bristande funktion) i fråga om Aktivitetskontroll och uppmärksamhet, Motorik och Perception.

Vid svår DAMP har personen svårigheter med:

• Uppmärksamhet och koncentration
• Aktivitet (för hög eller för låg)
• Grov- och finmotorik
• Perception (varseblivning)
• Språk och tal

ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder)
Uppmärksamhetsstörning med bristande impulskontroll och överaktivitet.

ADHD ger svårigheter med:

• Uppmärksamhet och koncentration
• Överaktivitet
• Impulsivitet

För att få diagnosen DAMP eller ADHD behöver personen inte ha problem inom alla områden, men svårigheter med koncentration och uppmärksamhet ska alltid föreligga. De flesta är normalt eller högt begåvade. Många har dock läs och skrivsvårigheter (dyslexi).

ADHD/DAMP

ADHD, som står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder, innebär svårigheter att hämma impulser, överaktivitet/rastlöshet och svårigheter med koncentration och uppmärksamhet. Begreppet ADHD står för en kombination av symptom och beteenden och utgör en utvecklingsneurologisk funktionsnedsättning. Den nordiska termen DAMP - Deficits in Attention, Motor Control and Perception - avser väsentligen samma barngrupp och i dag används ofta begreppet ADHD/DAMP.

Orsaker
ADHD kan ha flera orsaker. Flera studier stöder att ärftliga faktorer i många fall har betydelse. Detta betyder att det är vanligt att även någon annan familjemedlem har ADHD. ADHD har även setts i ökad frekvens hos barn som är födda extremt mycket för tidigt.

ADHD har sin grund i hjärnans finaste kemiska funktioner. Det är känt att signalsubstansen opamin spelar en viktig roll för uppkomsten av symptomen. Medicinska undersökningar har gjorts inom ramen för forskningsprojekt och som exempel kan nämnas att så kallad magnetkameraundersökning har visat statistiskt säkerställda skillnader i storlek av vissa hjärnstrukturer mellan barn med och utan ADHD.

Olika grad
ADHD kan förekomma i olika grad - en indelning i lindrig, måttlig och svår ADHD görs ofta. Påtagligt är att symptomen uppvisar en stor variation, ofta från dag till dag. Detta förvånar och förbryllar ofta omgivningen.

Förekomst av ADHD varierar mellan studier men ofta anges en siffra på fem procent hos barn, varav den svåra formen utgör cirka en procent. Förekomsten är vanligare hos pojkar, åtminstone tre gånger fler pojkar rapporteras från flera studier.ADHD och andra tillstånd
ADHD kan förekomma tillsammans med andra tillstånd som exempelvis inlärningssvårigheter, dyslexi - specifika läs- och skrivsvårigheter, motoriska koordinationssvårigheter, trotsbenägenhet, uppförandestörning, depression, orostillstånd och Tourette syndrom - tillstånd med ofrivilliga rörelser, så kallade tics.

• Hyperaktiva barn är aktiva redan i fosterlivet, sparkar ordentligt. De överaktiva barnen har oftast en tidig gångdebut, 8 - 10 månader, medan de mer passiva barnen börjar att gå först vid 15 - 18 månader.
• Aggresionsutbrott och / eller täta humörsvägningar är vanliga. Risken för farliga olycksfall är större än för andra barn. De hamnar ofta i trubbel och har låg smärttröskel. De handlar först och tänker sen.
• Nedsatt förmåga i impulskontroll och s k exekutiva funktioner. Impulskontroll. Hjärnans förmåga att stoppa/försena motoriska eller känslomässiga svar på stimuli till hjärnan.
• Hyperaktiviteten fortsätter hela livet men tex rastlöshet

Tips till skolan

Se till att eleven alltid vet vad han ska göra under lektionen. Använd gärna någon form av dagsschema där det tydligt framgår vad eleven ska arbeta med.

Plocka fram allt material som behövs för lektionen innan eleven ska börja. Ta bara fram det som behövs för lektionen, ingenting annat som stör. Vi använder en låda där eleven har allt som behövs för dagen.

Märk tydligt upp elevernas böcker, häften och utrustning. Vi använder en färgad klisteretikett där varje elev har en egen färg.

Ha tydligt avgränsade arbetsuppgifter. Ett papper med några få uppgifter är bra men ett vanligt läromedel kan också fungera. Våra elever arbetar ofta med vanliga läromedel men då markerar vi vad eleven ska göra och kanske stryker vissa uppgifter. Köp bra läromedel som inte är röriga.

Låt eleven använda dator mycket. Dels att skriva med men framför allt ska eleven få använda bra pedagogiska program.

Sitt nära eleven och prata igenom uppgiften på ett konkret och kortfattat sätt. Använd inte för många ord. Eleverna orkar inte lyssna så länge.

Tänk på att eleven har svårt att göra två saker samtidigt. Han behöver göra ett moment i sänder, som att lyssna eller arbeta.

Ha korta arbetspass. Vi arbetar ofta 20 min med ett ämne innan vi byter aktivitet.

Uppmuntra och beröm mycket.

Lär dig hur länge eleven orkar arbeta med en uppgift. Märker du att eleven börjar bli alltför orolig så bryt och gör något annat i stället för att gå in i en konflikt som inte leder till någonting.

Följ samma rutiner vecka efter vecka så att skolarbetet går i en jämn, invand lunk. För dessa ostrukturerade elever blir det en trygghet att veta vad som kommer att hända.

Lär dig hur du ska röra vid eleven. En del elever kan reagera negativt på lätt beröring, ofta är det bättre att ta i rejält.

Avgränsa en liten vrå, där eleven kan arbeta enskilt.

Håll klassrummet "städat". För många bilder och mönster på väggarna är mycket störande. Ha inte en massa saker framme och möblera inte om för ofta, utan var sak har sin givna plats i rummet. Ha en låg ljudnivå och liten mängd synintryck.

Eleverna klarar en skoldag bättre om de får växla mellan stillasittande arbete, lek och praktiska övningar.

Ge eleven någon slags belöning efter utfört arbete. Det är väldigt viktigt. Eleverna behöver en belöning för att förstärka sin egen motivation.

Aftonbladet

2005-06-04

Fiskolja hjälper oroliga barn
Nu ska 100 svenska ADHD-barn testas

Barn med svåra inlärningsproblem och koncentrationssvårigheter kan bli bättre av att få i sig fiskolja.
Nu testas metoden på 100 svenska barn vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.
Forskare vid Oxford University konstaterar att fiskolja markant förbättrar barnens förmåga att lära sig läsa och skriva. Även deras sociala förmåga förbättras.
– En del barn får inte tillräckligt med fiskolja i den dagliga kosten. Andra förbrukar det man intagit för fort. Man har länge blundat för kostvanornas betydelse för hjärnans funktion och barns inlärningsförmåga, säger en av forskarna vid Oxford University, enligt danska nättidningen politiken.dk.

Förbättringar efter tre månader
Forskarna har använt sig av 117 brittiska barn i åldrarna 5 till 12 år. Alla hade stora motoriska problem, läs- och skrivsvårigheter samt att flera var hyperaktiva med damp.
Efter att ha gett dem fiskolja i tre månader var det tydliga läs- och skrivförbättringar hos barnen. Samtidig verkade barnen ha roligare och var bättre på att koncentrera sig. Fiskoljan hade dock inte hjälpt mot deras motoriska problem.

100 svenska barn testas nu
Barnpsykolog Sven Östlund vid Drottning Silvias barn och ungdomssjukhus i Göteborg har tagit till sig rapporten och testar nu 100 svenska barn mellan 8 och 16 år med samma problem som i den brittiska studien.
– Det är en stor grej för sjukvården att testa en metod som tidigare har tillhört ”flumsektorn”. Därför känns det exra roligt att nu kunna använda den i Sverige.
I Göteborg kan barn med ADHD få vänta upp till två år innan föräldrarna får hjälp.
– Många föräldrar känner en maktlöshet när köerna bara växer och försöker själva hitta fungerande metoder. Nu vet de att man gå till hälsokostaffären och se om det blir bättre med fiskolja, säger Sven Östlund.

Klar om ett år
50 barn har hittills påbörjat testerna i Göteborg. Hela undersökningen väntas vara klar först om ett år.
Till skillnad från den brittiska studien ska Östlund också inkludera barn med autism.
– En mamma till ett autsistiskt barn såg förbättringar efter att ha gett barnet fiskoljan. Kommunikationen blev bättre och rastlösheten minskade, säger han.

Alexandra Ramnewall
Publicerad: 2005-05-11